Du vet väl om att vi har en mailinglista där massor av skoj händer utanför de uppstyrda aktiviteterna i bloggen och kalendern. Dessutom är det gratis att vara med! Skicka ett mail till webmaster [at] cykellistan.se för mer info.

torsdag 11 december 2014

Lucia-Wåfflan

Missa för guds skull inte detta på söndag!!!!!!!
10.00 på Kabe sommarland!

måndag 20 oktober 2014

Vart får man cykla i naturen ?

Då det finns många som inte vet vad som gäller för cykling i skog och mark.

söndag 28 september 2014

Wåffelcrossen - En kärleksförklaring till cykelsporten!

Wåffelcrossen har äntligen dragit igång.
Själv valde jag att inte köra idag eftersom cykellistan tillsammans med Team Östercykel stod för arrangemanget och fokuserade på att grilla korvar och fixa med saker runt omkring istället.
Jag skall inte sticka under stol med att det ryckte ordentligt i cykelbenen hela morgonen och att ja var avundsjuk på de som valt att köra....Nästa gång då jäklar!
Klockan 08.00 var vi på plats och gjorde de sista avspärrningarna och väntade spänt för att se om nån skulle dyka upp. Lugnet låg över Kabe Sommarlands gamla område och nattkylan knuffades sakta borta av solen som tittade fram.




Tro det eller ej med i god tid dök två killar från Motala upp. De hade kört ner för att vara med och träna med oss. Ryktet sprider sig och Wåfflans härliga stämning och alla-får-vara-med känsla.

Cyklister började strömma till och när det var dags för mastervarv strax efter 10 tiden så var ca 50 cyklister anmälda och redo. Cyklister från både Jönköpingstrakten och folk från både Borås, Eksjö och Kålmården. Att det dessutom var med minst 5 stycken juniorer och körde visar verkligen att alla får vara med.

Extra roligt i år att så många tjejer vågat sig ut och testa! Jag tror att vi får tacka Mettan, Elna och Anna för det som pushat på tjejerna i stan under hela året.

Wåfflan är speciell!
Man får en härlig känsla av tävling och adrenalin, liniment och rakde ben, men utan de vassa armbågarna och den lite hemliga alla känner alla stämningen. Här hälsar alla på alla, Alla f¨r vara med och snacka och ingen tittar snett på någon som kör i långa byxor och kort tröja, eller har fotbollsstrumpor i cykelskorna! Man hör cyklister heja på och pusha varandra när de passerar varandra och man förstår varför Wåfflan slår an en härlig och vänskaplig ton hos alla som är med.

Att man blir trött och att det är jättejobbigt att ligga på för fullt i nästan 50 minuter syns också, men mitt i svetten och fightingfejsen finns alltid det där leendet som man bara får av gott sällskap, personlig utmaning och hård träning.

Om två veckor drar vi igång igen och då hoppas jag på än fler som står på startlinjen och vågar prova något av det roligaste man kan göra på två hjul!a

tisdag 2 september 2014

Racerapport BST 2014

Race report: Min premiär på Bockstensturen, (BST)
Eftersom jag var enda representaten från Cykellistan i årets BST, axlar jag ansvaret och skriver några rader till er som inte var där!




Först några ord om evenmanget i Varberg. Som på alla lopp som ingår i Långloppscupen, är det bra ordning på PM och uppdaterad information på hemsidan. Parkering är i nära anslutning till sekretariat och startområdet. Jag efteranmälde mig på plats, och det gick smidigt och snabbt. Alla funktionärer är uppdaterade och har svar på frågor som uppstår. Cykelverkstad, reservdelar och energi i olika former finns att använda/köpa på plats, om man skulle glömt packa ner. Snabb och proffsig langning till oss som inte hinner stanna på depåerna utmed banan. Frukt, dricka, godis, varm mat finns i direkt anslutning efter målgång. Som enda lopp, (vad jag vet), erbjuder BST gratis massage, fem + på den servicen.


Nu till min högst personliga betraktelse av BST. Jag ville inte åka ner själv och köra loppet, så jag skickade ett mail i god tid till mina långloppskamrater på listan, @6611fille, @donutlake, spanjoren och brevbärarn, (har sett på sociala medier från TDF och Vueltan att man inte skriver ut namnet, utan använder det namn man har på just dessa sociala medier...), men ingen av dom högg på betet att åka ner till Varberg tidigt lördag och hemåt igen på eftermiddagen. Både 
@6611fille och @donutlake har kört loppet förut, så de är väl bekanta med utmaningen och den halländska leran. Men jag ville gärna köra, jag har kunnat träna på bra i år, och kört bra på några av långloppen, och har man en positiv känsla, varför inte spinna vidare på den. Men framåt fredag em började jag misströsta, då mina andra samåkningsalternativ föll bort, det blir nog inget BST i år. Men, fredag kväll erbjuder sig min sambo att åka med ner, kanon, nu gäller det att tvätta cykel, pumpa däcken och packa ner det viktigaste snabbt, och inte minst, ställa in huvudet på race mode!
Lördag morgon, uppstigning 05,30 och i bilen på väg ner mot Varberg straxt innan sju. Framme i Varberg straxt efter nio. Först ordna efteranmälan, sätta fast nummerlappar på cykel och kläder. Sen frukost nummer två, några rejäla koppar kaffe och ett par mackor. Fållorna öppnades 10,00 en timma före start, och eftersom jag cyklar i den största klassen, Herrar motion, så gäller det att var på hugget för att få en bra plats i fållan. Jag köade redan 09,45. Sedan följer nervös väntan, uppvärmning och lite rundsnack med medtävlare för att få lite sista minuten tips. Varberg bjöd på mulet väder med regnet hängande i luften. Arrangörerna hade sagt att, trots allt regn, var banan i bra skick. 100 km cykling väntade, mitt längsta lopp någonsin! Eftersom min start i BST varit lite osäker, hade jag ingen direkt plan, eller tydligt mål med loppet, så där och då beslutade jag mig för att gå på hårt första halvan, för att sedan ta det lite lugnare de kommande tre milen, för att kunna gasa på sista två milen innan mål. Om jag hade en bra dag kanske det skulle räcka till en topp 5 placering i motionsklassen.
Starten går, jag ligger perfekt i täten utan att ta vind på asfalten och gruset ut ur stan. Efter 1,6 mil är det in i skogen och stigningarna börjar genast. Jag tar mitt eget tempo i alla backar, men ligger hela tiden straxt över min tröskel och en hel del på rött, men har bra flyt och vi kommer snart ifatt svansen av tävlingsåkare som startat några minuter innan motionsklassen. Jag kör på enligt plan de fem första milen, tuff tempo, men jag känner mig stark, och kör om cyklist efter cyklist, utan att bli passerad av mer än några enstaka åkare. Första halvan innehåller en hel del backar, sammanlagt ska över 1300 höjdmeter besegras, och lejonparten av dom metrarna tas i första halvan av loppet. I en lång nedförsbacke, straxt efter fem mil passerats, går jag lite för fort och klarar inte högerkurvan som avslutar backen, jag driftar ut till vänster utanför spåret, klarar av de tre första stenarna, men sen möter jag ett mindre berg och går över styret på cykeln. Ingen större fara, för farten hade gått ner rejält, men huvudet och ryggen får sig en smäll. Blir förbannad för jag tappar min grupp, 6-7 åkare med bra tempo i benen som kört på i bra fart. Upp igen, och jag kommer ganska snabbt ifatt min gamla grupp igen, tar rygg och lugnar ner mig. Sex mil, i ett stenigt parti går jag återigen på för fort, och tappar spåret och hamnar i trångmål, flygtur nummer två över styret! 
Den här gången får sig huvudet ytterligare en smäll men åker också på en rejäl lårkaka. Inser att lårkakan kommer blir ett stort problem om jag inte kommer iväg snabbt, sagt och gjort, snabbt iväg, nu med rejält stukat självförtroende. Två vurpor är två för mycket. Tappar naturligtvis min lilla grupp igen, trots ivriga försök att jaga ikapp lyckas jag inte. Nu tar jag det lugnt och fint i alla nedförslöpor. De två flygturerna har också tagit på krafterna, de sliter att jaga ikapp och känna att man tappat tid när man går omkull. All lera börjar också ta ut sin rätt, vi åker ibland mer på skrå med både fram och bakhjul, är rakt på, mycket lera och blött som f-n är det. Mitt bakdäck har funkat bra på Cykelvasan och Engelbrektsturen, (Thunder Burt), men i Hallandsleran hade jag varit hjälpt av ett annat däckval. Jag blir ifattåkt av en ny grupp med 4-5 cyklister, biter mig fast i rygg på dom. 7,2 mil, lerdike modell stort, ligger sist i min lilla grupp, och det tar tvärstopp när jag går ner i lerdiket, (jag är helt säker på att jag följer cyklisten framför, just för att få ett spår som tar mig igenom diket, men tydligen NOT), flygtur nummer tre. Diket är så stort så hela jag får plats att bada, (182 cm och 82kg), nu tycker jag inte det är något roligt alls längre. Inpackad med lera, från topp till tå, (många extra kilo att bära på), bryt ihop och kom igen, nu är det mentalt tungt, (ni förstår nog ungefär hur jag känner i det här läget). Utan kraft och med små kramphugg i låren lider jag mig igenom de två kommande milen. Svårt att hålla kvar några positiva tankar just nu, de negativa tar överhanden och det gör ont precis över allt. Sista 10 km får jag tillbaka lite nya krafter och kan trycka på och hålla fart igen. Tappar kanske 10 placeringar och jag cyklar om sammanlagt fem gubbar de sista tre milen, (en har kramp och har väggat, tre har fått punka som dom stannat för att laga)! Jag vill inte undanhålla er den fjärde vurpan, den sker ca tre km från målet, i en skarp högerkurva, där jag inte går för fort, men svänger för tvärt så hjulet ställer sig på tvären, det går i sakta mak, så jag stapplar fram åtta tio steg, innan jag sätter båda händerna i marken och får stopp på stapplingen, kommer på rätt köl igen och kan hämta cykeln, (blir omkörd igen), och fortsätta mot mål. Riktigt irriterad jagar jag ikapp gubben framför, kör om i ursinnigt tempo.
Visst är det så att min orutin lyser igenom, fyra vurpor varav tre över styret ska inte behöva hända i ett och samma lopp, och min tuffa start på loppet hjälper också till, för när tröttheten sätter in, är det lätt att överskatta sina förmågor. Och man är väl inte ett tekniskt geni där ute i skogen bland stock o sten. Men är ändå glad för att ”snöret” höll hela vägen och att ”väggen” inte slog mot mig. Och visst tänkte jag, ALDRIG MER, när jag just hade gått i mål, men den tanken har jag redan släppt.
Sammantaget är jag nöjd med loppet, jag genomförde det enligt min hastiga plan, och kom i mål topp 12 i min klass. Leran var tuff, likaså antal höjdmeter och längden på loppet. Jag har bara varit aktiv i cykelsporten i fyra år, men med några år till i benen så blir även den lerigaste BST en lätt uppgift! Och det är sååååå j-la kul att tävla. Jag vill också passa på att tacka vännerna på Öster cykel och Sportson som servat min Cannondale i sommar, otroligt att grejerna håller i den miljön man cyklar i över fyra timmar, hur många växlingar man gör under loppet har jag ingen koll på, men några hundra gånger ska växeföraren flyttas, minst, och bromsa borde man göra lite mer än jag gjorde, och kanske framförallt lite hårdare, men de ger tillbaka det man sätter in, #bragrejer. Så här snygg blev man efter 10 mil, men medalj och fotad framför societetens vackra hus i Varberg, nöjd med det! Tack också till min sambo, för dagen den chaufför som tog hem ”paketet” tillbaka till Huskvarna, jag var i alla fall inte i skick att köra bil!
Nu väntar sista loppet i långloppscupen, Västgötaloppet i Ulricehamn, en dagsutflykt i mitten av september. PM för loppet och länk till anmälan hittar ni på hemsidan, inget krångel, bara anmäla-betala-cykla. Sista dag att föranmäla är 10/9. På det loppet blir vi ett rejält gäng från Cykellistan, men det vore kul om än fler ville hänga på. Ni som ännu inte prövat något långlopp, varför inte passa på innan säsongen är slut, ni cyklar i egen takt och med egna målsättningar, allt med huvudmålet att ha kul, det finns en kort variant om 40km och den långa som är 70 km, välj den som passar. Antalet deltagare är maximerat till 1000, så först till kvarn. Och som uppladdning tar vi Gentlehens race, 13/9, på MTB, bara för det är sååååå j-a kul att tävla!
Over and out!
/Magnus

fredag 29 augusti 2014

Septemberbrevet 2014


Cykellistan och La Lepre Stanca presenterar även i år Septemberbrevet - en cykeltävling i samarbete med Öster Cykel. Cykla till minst 10 av 16 förutbestämda checkpoints och ta "selfies" under september månad så kan du vara med i utlottningen av fina priser!
Hur? – ANMÄL HÄR!
Du anger där själv hur du väljer att redovisa bilderna. Där finns länk till karta över checkpoints. – Ta kort på dig själv vid aktuell checkpoint, självporträtt eller med hjälp av kompis, och tagga #septemberbrevet2014 när du publicerar på Instagram, Twitter eller Facebook.
Har du inget av tidigare nämnda sociala medieverktyg kan man lämna in bilder manuellt hos ÖsterCykel eller maila dom till LaLepreStanca (e-post står i formuläret). – Du bestämmer själv när och i vilken ordning du tar bilderna, men givetvis under september månad.

Visa Septemberbrevet 2014 på en större karta
Nyhet
En nyhet för i år är att det finns ett antal checkpoints som lättast tas på MTB eller Cross, dessa är markerade med blå plupp på kartan. Tilläggsinfo finns om man klickar på punkterna.
Checkpoints.
1. Sveduddens Båtklubb
2. Tunneln under E4:an
3. Georgslid
4. Olsbobanan (korset långa/korta banan)
5. Nässjö vattentorn
6. Lennarts konditiori, Eksjö
7. Rasjön, Bondstorp
8. Udden vid kullen
9. Läckö Slott
10. Torpöns färjeläge
11. Utsikt över Rusken från Svensbygd
12. Dammen vid Ylen
13. Kolerakullen
14. Skjutbanan
15. Lusthuset i Vitared
16. Toppen av Lyckås, vy över Landsjön

onsdag 11 juni 2014

INVIGNING KORV OCH CYKEL!

Jag tror ingen av er missat att vi under Morgans ledning och i samarbete med Svea skog håller på att få en alldeles egen MTB bana ute vid Olsbovägen.
Hurra!
Glädjande att så många varit ute och hjälpt till att bygga på den och ta chansen att vara med och lägga de sista pusselbitarna på plats den kommande veckan.
Håll koll i mailen efter vilka tider som gäller!

5km snabb, torr och lätt kuperad bana.
Den kommer bli skoj, utmanande och tuff om man vill utmana sig själv och trycka på lite. 
Tekniskt kommer den dock bli enkel och passa alla från nybörjare till erfaren speedräv.
Precis som cykellistan!
Vår förhoppning är det under året kommer att vidareutvecklas med lite nya slingor och andra busigheter.

Boka redan nu in söndagen den 15 juni för invigning av vår alldeles egna MTB bana ute i Olsbo.

Vi drar igång 10:45 och klockan 11.00 klipps bandet och efter det anför Morgan ett premiärvarv på banan.
Första leden kommer självklart vara alla de som varit med och byggt på banan och efter det kommer alla andra.
Alla som kör banan plus alla barn som hejar på bjuds på korv och saft!

Utlottning av finfina priser klockan 12.00
Cykellistan, Östercykel och Sportson är sponsorer för dagen!

Det är lite dåligt med parkeringsmöjligheter där ute så cykla gärna ut.
Det finns gått om parkering vid Axamosjön och därifrån cyklar man i ett nafs.
Räkna med ca 2 km cykel från Axamo och ut till banan.
Du startar vid Axamo och tar den nya hårda cykelbanan utmed R40 mot Göteborg.
Efter mossen tar du första asfaltsvägen till höger. Kör den 4-500 meter och följer sen skyltningen in till banan.

torsdag 15 maj 2014

Qom ut....

På lördag stojar Qom ut paraden genom stan och vi följer så klart med La Lepre Stanca och cyklar i paraden.
Stå upp för allas rätt och kom dit du med vet ja!
http://www.laleprestanca.se/qom-ut-paraden-pa-lordag-foreningsutmaningen/
Det finns till och med chans att cykla ett par timmar innan paraden om man vill det.
På med snyggaste nya cykellistan stassen och haka på!

lördag 10 maj 2014

En banvall med pannben tack

Är väl inget fan av att cykla banvall direkt, men har ändå sneglat lite på banvallen mellan Ulricehamn och Falköping då den går genom ett landskap som man inte får se om man kör samma sträcka. Så i dag hängde vi på cyklarna på bilen och drog till Ulricehamn. Vi valde att starta vid kallbadhuset då banvallen går bara några meter från parkeringen.

Lite småkallt var det när vi rullade i väg men vi slapp regn vilket alltid är uppskattat när man rullar asfalt.

Banvallen håller ungefär samma bredd som vanlig cykelbana vilket gjorde att vi kunde ligga tre i bredd under långa sträckor.

Vi cyklade förbi en ensam tall efter två mil som vi var tvungna att titta på lite närmare.

I Falköping fick det bli kaffi med räkmacka innan vi rullade hemåt igen


Väl tillbaka vid bilen visade gps:en på 9,4 mil och med ett snitt på 30

Gillar man att cykla på bra asfalt med långa raksträckor samt slippa bilar, då kan jag rekommendera denna tur. Och vill man cykla lite längre än vad vi gjorde så kan man antingen välja att cykla till Borås eller så kör man söderut mot Tranemo.

Morgan...... med något tjockare pannben.








söndag 4 maj 2014

Höken levererar


 Idag var det dags för säsongspremiär på Hökensås och som vanligt levererade den stigar av världsklass och snabba grusvägar. Morgan och Anders hade bra koll på vart vi skulle och jag tror att fler än jag kände sig vilsna då och då.
Hela 25 personer dök upp på parkeringen och vi kom iväg runt 9:45. Tråkigt nog inte en enda i dam klassen....
Farten var generös i början och vi matade på ganska bra den första milen, efter det stabiliserade det sig något.
25 personer är en utmaning i skogen då det lätt blir luckor och stopp och ryckig körning men det rullade på bra som sjutton! Starkt jobbat allihopa. De snabbaste och starkaste cyklisterna längst fram fick dock betydligt mer vila och stopptid än de längst bak.
Efter dryga 2 mil var det fikapaus uppe vid vindkraftverket med mumsiga bars och sportdryck, vatten och möjlighet att sitta ner en stund. Skönt och trevligt med lite socialt avbrott i solen.
Nästan 3 mil kuperad stig senare kom vi tillbaka till parkeringen och många av oss passade på att käka en riktigt värdhuslunch. Schnitzel, pannbiff, vegkäk eller pajfika. Allt efter smak.
Hela rundan flöt på bra och vi var så pass många att vi fick stanna och återsamlas efter varje stigparti och vi var stundtals ganska utsträckta. Tekniken att hålla koll bakom funkade hyggligt, 'ven om jag ett par gånger kom fram till stigdelningar där de som låg före hastat vidare utan att vänta och se till at de bakom visste vart vi skulle.
Allt som allt härlig cykling på underbara stigar med sköna utmanande stigningar och korta branta backar..
Det är nog första gången i hela mitt liv jag kört närmare 5 mil MTB utan att köra igenom en enda vattenpöl eller surhål.
Däremot dammade det riktigt emellanåt.
Vad ni än gör.....MISSA INTE nästa chans att cykla på Höken!




onsdag 30 april 2014

Kung för en helg

En helt vanlig onsdag i mars besökte cykelnestor Roberto Vacchi Jönköping för att promota Roupez profiles satsning på personligt tryck på cykelkläder. Det var en del babbel. Eller rätt mycket. Roberto är precis som i teve. Kvällen avslutades med utlottning i sann jämställdshetsanda med utlottning av prylar för både damer och herrar. Ett par herrskor, ett par damskor etc. Sista priset var ett donerat presentkort från Keith Johansson från Isaberg. Alla lotter lades i samma urna.

Det vann jag. Till min fasa fick jag gå upp på scenen. När jag blir nervös gör jag två saker generellt. Jag säger konstiga saker och jag gör klantiga saker. Men men. Shit happens. Det är säkert glömt nu va?

Då jag nyligen köpt en hardtail föll valet på MTB-weekend. Tiden sprang iväg och helt plötsligt var det dags för avfärd. Hunden följde med. Jag fick helt egen stuga dessutom.

Väl på plats hände något skumt. Det var som all stress bara försvann. Inte en tanke på måsten utan bara ha kul. Att jag är 30+ hindrade mig inte från att hoppa på deras gigantiska studsmatta.

Första passet skedde senare samma eftermiddag. Sandra ledden den snabbaste fartgruppen som jag självsäkert anslöt till. Jag är ju bäst, klarar allt och misslyckas aldrig med något jag försöker mig på. Det är min inställning i alla fall. Och misslyckas jag försöker jag bara igen, igen, igen och ja, igen. Tills det går.

Problemet var att hon höll igen ordentligt och det var mycket klättring uppför. Något som passar mig. Fast det var uppvärmningen. En slinga eller två senare kom de tekniska slingorna. Kuperat med massor med stenar, rötter, snäva kurvor. Det blev en smula övermäktigt att åka med ärrade skogsmullar som helt ny. De vet hur man ska bromsa, sitta på cykeln, titta och allt det där. Som tur var kunde jag fråga och lära mig av de mer erfarna. Efter avslutat pass kunde jag räkna in två vurpor och ett förträngt antal stopp.

Underlaget var torrt och fint samt väldigt välstädat. En bana, den gröna, bjöd även på artificiella hinder i form av vallar och gupp.

Käkade gjorde vi på Höganloft med wok tillredd i den största muurikka jag någonsin sett! Maten vad god och det var självservering vilket möjliggjorde byggarportioner.

Efter en natt med mardrömmar om bl.a. spionerande spinningledare var det mastodont frukost med äggröra, bacon, ägg, köttbullar, prinskorvar (julmat?), flingor, mackor, pålägg, juice.

Dagen fortsatte med lika teknisk åkning som på fredagen. Denna gång i en något långsammare grupp. Problemet är inte att köra fort där det är lättåkt utan där det är teknisk. Vill du verkligen lära dig att åka MTB är det fritt att åka hit och prova. Dock tror jag att det är väldigt lätt att förbise resmål bara för att de ligger nära.

Det blev även två nya vurpor. Ledaren frågade om jag gjorde mig illa och då svarade jag nej riktigt surt. Jag var frustrerad över slingornas karaktär. Fast bättre gick det, och passet avslutades med lunch längst upp på Toppstugan. Högsta punkten klättrade jag och några till och jag åkte utför skidbacken. Någon frågade om jag var orädd men svarade att jag var mer dumdristig när de fick se klippet från turen. Här finns det för övrigt. En kompis har laddat upp det på sin Youtube-kanal och mer kommer närmsta dagarna: https://www.youtube.com/watch?v=y_2JCCKMzbg

Efter käket provade jag att paddla kayak. Och det blev ett dopp i sjön med. Lika bra att inte känna på temperaturen utan bara hoppa i. Faktiskt rätt behagligt.

På lägret fanns även en del utställare och jag provade en helkarbon med Ultegra DI2. Något jag bara kan drömma om att ha råd med. Jag sa att jag ville testa den ordentligt och det var helt okej. En timme senare var jag tillbaka efter en tur till Gislaved och tillbaka.

Middag på kvällen bestod i grillbuffé. Mitt fokus låg typ helt och hållet på fläskkarré och jag åt som om jag aldrig skulle få mat igen. Ännu en gång var maten väldigt god.

Söndagen var mer likt Cykelvasan. Dock blev det en felnavigering så vi fick köra i klunga på landsvägen. Av någon anledning roterade vi spegelvänt mot vad jag är van vid och det blev lite konstigt.

Efter avslutande middag med lassagne på Toppstugan var det packning och städning som gällde. Skjuts till bussen fick jag av Keith och hemma var jag tröttare än trefjärdedelsdöd. Väl omhändertagen, nästan lite VIP, då alla verkade måna om mig. Det gäller ju alla så klart men känslan var underbar. Ledare som var vana cyklister.

Hit vill jag åka igen. Keith har gjort ett jättejobb med slingorna och röjt i ett par arbetsveckor med motorsåg. En riktig eldsjäl som tar sig tid för alla.

Två personer stod upp för Jönköpings färger. Nästa år hoppas jag på fler från Jönköping. Trist att det krockade med det andra arranemanget. Isabergs helg hamnade bortom rampljuset och verkade helt komma i skymundan.

Roligt och socialt var det. En av Sveriges bästa på ultradistanslöpning, en Niklas från Stockholm, sa att det är mycket lättare att springa fem-tio mil än att cykla i Isaberg. Han var helt rök i slutet dag två. Lägret var en present till hans fru. Passande nog något han själv ville ha. Månne hämnas frugan med SPA-weekend när han fyller jämnt om ett par år?

Bästa citatet i helgen stod nog Tommy Skagert när han hade synpunkter på min sadelhöjd. "Martin! Kom hit. Du sitter som en kråka!".

/Martin


söndag 13 april 2014

Gagnaryd Mtb Hill Contest

Så här glad blir man efter att ha klarat av backutmaningen

Efter en timmes cyklande på södra Vätterleden så var det dags för Gagnaryd Hill Contest 
Anders tog komandot och antog utmaningen först.


Det är en riktigt bra backe att köra lite intervall i 
så det rullades upp och ner ett antal ggr.







Efter att alla hade klarat utmaningen var det dags att vända hemåt igen
Det kan nog dyka upp en liten film så småningom, så håll utkik på bloggen

// Morgan










lördag 29 mars 2014

After, Spin of hope

I dag har det tränats på olika håll. Vissa har kört ute, medans andra har kört spinning för barncancerfonden. Oavsätt om du kört ute eller inne så är du värd att softa och ta en öl eller två efter din träning. 


Dock så är det viktigt att äta ordentligt för att orka träna vidare. Det gäller även grönsaker...... Erik 


 Vi var ett gäng som efter Spin of hope gick ut för att umgås och sänka en bira eller två.

      
    I dag blev det Murphy's


Skål...... cykelvänner // Morgan

söndag 23 mars 2014

Räääcerpremiäääär

15 glada startade från Shell och som mvanligt på våren var det halvkaotiskt i klungan.
Härlig tur! Solsken och lite vägskvätt på sina platser där hagelskurar och regnskurat dragit förbi innan oss.

Vårystra snabbcyklister blandad med nybörjare i klungkörning brukar bli lite rörigt. Alla har massor att uppdateras sig på efter vinteruppehållet och man blir lätt sittande med sin parkamrat trots att klungan börjat rulla runt och det leder till ryck och spurtar för att återfå sin plats i leden.
Detta funkar i snabbare mer rutinerad grupper, men när det gäller Sub-10-11 där det ingår rena nybörjare på klungkörning måste vi vara mer disciplinerade. Lugn och ro i klungan, fokus och koncentration.

Det är viktigt att vi som är vana cyklister håller oss i skinnet och kör disciplinerat och lugnt.

Som vanligt på första vårturerna blev det inte alls så utan ryck, och kaos var tyvärr standard i klungan. Hetsen att trampa igång för hårt efter svängar och korsningar och andra typiska klungfel stod som spön i backen.
Tyvärr ledde det också till en vurpa som säkertligen kunnat undvikas om vi kört mer disciplinerats.
Tyvärr landade vurpan lite olyckligt och en armbåge blev rejält tilltufsat. Blågrön verkar vara årets modefärg bland krockade armbågar. Det blev bil hem, medan de andra fortsatte på planerad runda.
Allt som allt en skön runda, men alla våra erfarna och duktiga cyklister måste ta sitt ansvar på Sub10-11 turer och lära upp nybröjare och hålla sig i skinnet när det inte är frifartsbackar.
Svårt när våren är här, men tyvärr nädvändigt för att behålla säkerheten i mer orutinerade grupper.
Nästa helg går vi säkert på det igen, men först Spin of Hope!

lördag 22 mars 2014

Jönköpings höga berg

Det är lätt att se när någon kör på hårt, för då brukar man visa den övre tandraden

Vi var upp på över 300 möh och vände innan vi fick rulla en lång skogsväg ner mot sågverket i Bet.


Stundtals var det ingen dom visste vart vi var, vilket innebär att jag lyckades väl med att ta ut dagens rutt.

En bra runda på 5,7 mil och med trötta lår på slutet ( i vart fall mina ). Vi fick även se Martin käka gräs i diket efter en lite sammanstötning, men som tur var så slutade det bra.

Om ni är ute och går i skogen och hör ett gnisslande å tjutande, så kan det med stor säkerhet vara denna mannen ;)


Peace out.....